Polyestas, festas, polisas och brödbilas...
Var ute på en annan blogg idag, och kom och tänka på SJUKA saker man varit med om i livet :-)
För några år sedan var jag Aupair i USA, utan för Boston i ett litet samhälle som heter Natick. Jag hade många goda vänner och många underbara stunder där borta.
Några av de allra bästa och dessutom knäppaste upplevelserna hade jag med min vän T. Ett av våra favvoställen var ett 70tals ställe där de spelade härlig retromusik och visade Saturday nigt live på TVskärmar hela kvällarna. Här var det aldrig svårt att vara populär och rätt, vi lyckades alltid hamna i centrum och hade ofta en skock män från förorten dansande runt om oss :-)...
En kväll gav vi oss glada i hågen hit med taxi. Hade som vanligt MYCKET roligt och var bland de sista ut på natten :-). Väl ute inser vi att taxin hade SLUTAT gå för flera timmar sedan... O vi hade några miles hem på MOTORVÄG... Inte helt lätt...
Efter en kort stund körde en polisbil upp till oss, tittade suckande på oss och undrade om vi visste hur vi skulle ta oss hem??? Nej inte riktigt var vi ju tvugna att svara... Jaja, de packade in oss i baksätet och körde oss hemmåt... MEN tyvärr var vi i grannkommunen, och de fick ej jobba på andra sidan gränsen så de släppte av oss vid gränsen vid en nattöppen snabbmatsrestaurang... Ring till er hemkommuns polisstation, de kör hem er var enda rådet vi fick...
Men NEJ, inte vi inte... Vi väntade snällt på att de skulle hinna iväg, sedan ställde vi oss och liftade... Snart stannade en Brödbil och erbjöd lift... Vi hoppade glatt in, fick sitta bak i skåpet på vars en brödpall och blev snällt hemskjutsade. När vi hoppade av fick vi med oss vars en påse bagels och sedan körde vår väghjälte vidare igen :-)
Solskens historia värre, med tanke på ALLT som kunde ha hänt om vi hade haft liiiite mindre tur, men det var så vi var, det var så vi hade det, och det slutade alltid bra på något sätt :-)
Nu är jag inte riktigt den där inpulsiva fria personen längre... men jag tänker tillbaka på det ibland, och kan inte annat än att längta tillbax ...
KRAM alla ni som gjort och gör mitt liv värt att skriva om och som ger mig härliga minnen att vårda i framtiden!
LOVE YOU!!!
Sol värme och liv och regn o rusk är som bortblåst
Men vad händer när vädret sedan vänder.
Tänk om det blir regn igen om några dagar??? Som alltid kommer vi glömma bort de här UNDERBARA dagarna och börja gnälla över det dåliga vädret, den svenska sommaren och hur tråkigt allt är...
Visst är det konstigt att vi inte lägger sådana här underbara dagar, ja VECKOR, på minnet och plockar fram dem känslorna igen när vädret är lite ruskigt?
Men visst, jag vill också ha en sommar med sol varje dag och kunna vara ute och njuta istället för att sitta inne o kura... Men det blir som det blir, vi kan ju inte göra mycket för att påverka det lixom!
Igår var jag hos min storasyster o smaskade tacos, vin och cider o hade allmänt trevligt. SÅ vill jag ha det både i sol o regn. Trevligt sällskap av systrar eller vänner, lite god mat och gott vin så spelar det mindre roll om det regnar lite utanför fönstret. Nästa sociala happening blir tjejmiddag med en av mina allra bästa vänner, det är inte alls fel det heller!!!
MEN NU NJUTER VI AV SOLEN, de här dagarna ska jag vårda ömt och inte glömma bort!
Kan man ta något för givet?
Ta tex jobb. Jag har ett bra jobb, som jag *halkat* in på genom tur och kontakter. Jag har visat framfötterna och fått växa ordentligt för att nå dit jag är idag. Blir jag av med mitt jobb i konjunkturnedgången? Nej, förmodligen inte, men vem vet... Mycket kan hända, företaget kan lägga ner, det kan komma omorganisationer och hända massa saker som jag ej styr över...
Men ekonomi då? Ja, det vet vi ju alla, bara att slå upp en tidning. Ekonomin i världen rasar, men det är så tråkigt att alla talar ner prognoser hela tiden. Det gör oss ju bara ännu räddare för att konsumera, ja rädda för att LEVA helt enkelt, och hur ska vi då lyckas vända det här snurrande ekorrhjulet???
Ta familjen, jag har en bra familjesituation, men det finns inga garantier att den alltid kommer att bestå, man ser det ständigt runt omkring sig och visst kan det hända även oss...
Ta syskon och föräldrar, mina systrar som är mina närmaste vännre i hela världen är hälsosamma och har härliga barn, däremot har jag redan förlorat min pappa till den lömska sjukdommen MS, och min mamma har det rejält tufft med ett mycket sjukt hjärta, mina älskade älskade föräldrar har jag fått lära mig att man inte kan ta för givna tyvärr... :-(
Vänner då? Nej, dem får man verkligen inte ta för givna. Den relationen måste man jobba hårt med för att behålla och utveckla. Bara när något är svårt och man verkligen behöver dem får man våga ta dem för givna... Jag har sådana vänner, undrar just om alla har sådan tur?
Livet? borde vara den allra viktigaste frågan... Kan man ta livet gör givet (märk väl mitt lilla rim :-) )
Nej, det kan man väl inte, lika lite som allt annat, men man måste våga leva sitt liv, och utnyttja varje dag som om det vore den enda :-). Med andra ord är det bra om man lär sig att inte ta sitt liv för givet....
Och nu till den viktigaste, största och MEST SKRÄMMANDE frågan. Barnen... Kan man ta dem för givet???
Många kämpar flera år för att lyckas skaffa barn, och vi känner nog alla till någon som aldrig lyckades med det där självklara som vi alla bara tog för givet att vi skulle få - BARN... En del blir gravida i en handvändning, en del går igenom missfall som jag och många i min närhet, och så finns det de som har det ännu värre och som till slut måste hitta andra vägar, eller helt enkelt ge upp.
Men slutar det vid en lyckad graviditet, en lyckad adoption eller vad det kan vara? NEJ, det är ju bara början. Den verkliga oron kommer sen, när barnen börjar växa upp och man undrar om de kommer hålla sig friska och krya hela livet. Om de kommer få kompisar, om de blir lyckliga, lyckas i skolan och om DE får en bra framtid.... USCH, vad mycket man ska behöva oroa sig för som förälder, men det är väl det som är *vårt jobb* att oroa oss, hitta lösningar, skydda och framförallt ÄLSKA, men med en fast, trygg och rättvis hand...
Ja, det blev en lång reflektion och jag har funderat under hela skrivtiden om det är BRA att ta saker för givet? Svaret är nog olika... Livet ska man inte ta för givet, inte heller sina vänner, syskon, föräldrar... Men jag vill nog våga påstå att jag vill ta min sons framtid för given, jag vill kunna lita på att jag ger honom en så bra start att han får en bra framtid, och jag MÅSTE kunna lita på att han är frisk och mår bra, annars ändras alla mina förutsättningar.
Ha det bra där ute, ta inte varandra för givna, och BRY ER
Kram och God Natt!!!
Systrar
Undrar just om alla har lika underbara systrar som jag :-)
De finns där i vått och torrt. Lyssnar, hjälper, stöttar men även fördömmer när så behövs... Det är väl det som är det mest positiva l livet att ha sådana underbara människor i sin närhet :-)
Jag har dessutom extrem tur som har både 2 riktiga systrar, (LOVE YOU) och sedan har jag förunnats med vänner lika underbara de (LOVE YOU TO)
Tack alla ni som stöttar och hjälper mig med vad det kan tänkas vara. Någon dag stora frågor, men nästa kanske bara tips på vad man ska laga för middag!
Kan det helt enkelt vara så lätt att som man behandlar sina medmänniskor blir man själv behandlad tillbaka. En av världens stora sanningar och egentligen så lätt att genomföra! 
OJ då det HÄR BLEV SENTIMENTALT, får skriva något lite mer roligt nästa gång. Eller varför inte länka till min tid som världsstjärna :-) klippet finns till och med på en spansk hemsida av någon anledning
Här kommer det :-) OBS ska tillägga att sången tillägnades min 85åriga MORMOR!!!
http://www.youtube.com/watch?v=081oEyv-oDw
God natt alla där ute, vi ses väl i drömmarnas värld, i helgen nalkas FINFINT väder!!!
My crapy day
Har haft en riktigt Crapy day idag... Men insåg på kuppen att jag är en 'sån där' människa som inte riktigt uppskattat allt gott som finns runt omkring mig...
Hade stort, viktigt möte på jobbet idag. Klockan började närma sig 5 och jag inser att jag kaaaanske borde ringa hem och förvarna att jag skulle bli sen. Min samåkare hade redan fått ge sig av hemåt då hon var stressad och inte kunde vänta, och jag som tänkte låna jobbets bil insåg till min fasa att den redan var utlånad... *suck* men det löser sig alltid tänkte jag, fortfarande optimistisk...
Glad i hågen ringer jag hem, men ingen backning där inte... L nej, de skulle iväg på fotbollsträning och jag var tvungen att vara hemma och ta hand om L till kl 6. Lätt när mötet var LÅNGT ifrån slut och jag inte hade en endaste aning om hur jag skulle ta mig de 4.5 milen från Ramkvilla och hem... Ringde panikslagen till svärfar, inget svar, så slog det mig, L's kompis... Och ja ja ja javisst, han var såååå välkommen, även om klockan var 6 på kvällen. De skulle till och med bjuda honom på PANNKAKOR, kan det blir bättre???
Ok ett problem löst, men HUR I HELA VÄRLDEN skulle jag ta mig hem??? Malin som var med på mötet skulle vidare till Växjö och kunde ju förvisso köra mig till Eke, ok, då kommer jag halvvägs hem ivarjefall, men resten då, RESTEN??? Nästa tanke kom helt naturligt KICKAN, henne kan jag fråga ;-)
Svaret kom snabbare än blixten (för inte ens blixten slår ner snabbare än Kickan kan skriva SMS), SJÄLVKLART jag kommer så fort dotterns ridlektion är slut. Min nästa fråga var lite mer ängslig... Kan du hämta L hos hans kompis först och sedan hämta mig i Eke??? SJÄLVKLART även på den frågan, var är han var hennes enda bekymmer?
Nu undrar jag, VAD har jag gjort för att förtjäna ett sådant nätverk av barnvakter, och en sådan vän som helt utan en tanke kastar sig in och hjälper till...
Dagens svåra fråga...
Är du en sådan som jag som bara tar vänner och omgivning för given??? Kanske ska man börja betrakta sin omvärld och uppskatta de *blommor* som frodas runt omkring en? Och kanske, bara kanske, ska man själv ibland, helt utan att tänka på att det är så *jobbigt* ställa upp utan att ifrågasätta när någon annan, nära vän, eller bara ytligt bekant, eller hemska tanke, någon man bara träffar helt appropå kan behöva lite hjälp? Ja, det kan jag helt ärligt svara på sådan var inte jag... Men kanske efter denna dag har jag lärt mig något ...
Kan vara värt att tänka på?Välkommen till min nya blogg!
Blir mycket spännande det här, funderar en del på vad denna ska innehålla, men blir nog mest vardags betraktelser ifrån en arbetande mamma, fru och helt vardaglig småländska :-). Den kan alltså innehålla allt från trästockar till städning och bråk med trottsig 4åring. Here we go.......
