sophiesoph

Har haft en riktigt Crapy day idag... Men insåg på kuppen att jag är en 'sån där' människa som inte riktigt uppskattat allt gott som finns runt omkring mig...

Hade stort, viktigt möte på jobbet idag. Klockan började närma sig 5 och jag inser att jag kaaaanske borde ringa hem och förvarna att jag skulle bli sen. Min samåkare hade redan fått ge sig av hemåt då hon var stressad och inte kunde vänta, och jag som tänkte låna jobbets bil insåg till min fasa att den redan var utlånad... *suck* men det löser sig alltid tänkte jag, fortfarande optimistisk...

Glad i hågen ringer jag hem, men ingen backning där inte... L nej, de skulle iväg på fotbollsträning och jag var tvungen att vara hemma och ta hand om L till kl 6. Lätt när mötet var LÅNGT ifrån slut och jag inte hade en endaste aning om hur jag skulle ta mig de 4.5 milen från Ramkvilla och hem... Ringde panikslagen till svärfar, inget svar, så slog det mig, L's kompis... Och ja ja ja javisst, han var såååå välkommen, även om klockan var 6 på kvällen. De skulle till och med bjuda honom på PANNKAKOR, kan det blir bättre???

Ok ett problem löst, men HUR I HELA VÄRLDEN skulle jag ta mig hem??? Malin som var med på mötet skulle vidare till Växjö och kunde ju förvisso köra mig till Eke, ok, då kommer jag halvvägs hem ivarjefall, men resten då, RESTEN???  Nästa tanke kom helt naturligt KICKAN, henne kan jag fråga ;-)

Svaret kom snabbare än blixten (för inte ens blixten slår ner snabbare än Kickan kan skriva SMS), SJÄLVKLART jag kommer så fort dotterns ridlektion är slut. Min nästa fråga var lite mer ängslig... Kan du hämta L hos hans kompis först och sedan hämta mig i Eke??? SJÄLVKLART även på den frågan, var är han var hennes enda bekymmer?

Nu undrar jag, VAD har jag gjort för att förtjäna ett sådant nätverk av barnvakter, och en sådan vän som helt utan en tanke kastar sig in och hjälper till...

Dagens svåra fråga...

Är du en sådan som jag som bara tar vänner och omgivning för given??? Kanske ska man börja betrakta sin omvärld och uppskatta de *blommor* som frodas runt omkring en? Och kanske, bara kanske, ska man själv ibland, helt utan att tänka på att det är så *jobbigt* ställa upp utan att ifrågasätta när någon annan, nära vän, eller bara ytligt bekant, eller hemska tanke, någon man bara träffar helt appropå kan behöva lite hjälp? Ja, det kan jag helt ärligt svara på sådan var inte jag... Men kanske efter denna dag har jag lärt mig något ...