sophiesoph

Var ute på en annan blogg idag, och kom och tänka på SJUKA saker man varit med om i livet :-)
För några år sedan var jag Aupair i USA, utan för Boston i ett litet samhälle som heter Natick. Jag hade många goda vänner och många underbara stunder där borta.

Några av de allra bästa och dessutom knäppaste upplevelserna hade jag med min vän T. Ett av våra favvoställen var ett 70tals ställe där de spelade härlig retromusik och visade Saturday nigt live på TVskärmar hela kvällarna. Här var det aldrig svårt att vara populär och rätt, vi lyckades alltid hamna i centrum och hade ofta en skock män från förorten dansande runt om oss :-)...
En kväll gav vi oss glada i hågen hit med taxi. Hade som vanligt MYCKET roligt och var bland de sista ut på natten :-). Väl ute inser vi att taxin hade SLUTAT gå för flera timmar sedan... O vi hade några miles hem på MOTORVÄG... Inte helt lätt...
Efter en kort stund körde en polisbil upp till oss, tittade suckande på oss och undrade om vi visste hur vi skulle ta oss hem??? Nej inte riktigt var vi ju tvugna att svara... Jaja, de packade in oss i baksätet och körde oss hemmåt... MEN tyvärr var vi i grannkommunen, och de fick ej jobba på andra sidan gränsen så de släppte av oss vid gränsen vid en nattöppen snabbmatsrestaurang... Ring till er hemkommuns polisstation, de kör hem er var enda rådet vi fick...
Men NEJ, inte vi inte... Vi väntade snällt på att de skulle hinna iväg, sedan ställde vi oss och liftade... Snart stannade en Brödbil och erbjöd lift... Vi hoppade glatt in, fick sitta bak i skåpet på vars en brödpall och blev snällt hemskjutsade. När vi hoppade av fick vi med oss vars en påse bagels och sedan körde vår väghjälte vidare igen :-)
Solskens historia värre, med tanke på ALLT som kunde ha hänt om vi hade haft liiiite mindre tur, men det var så vi var, det var så vi hade det, och det slutade alltid bra på något sätt :-)

Nu är jag inte riktigt den där inpulsiva fria personen längre... men jag tänker tillbaka på det ibland, och kan inte annat än att längta tillbax ...

KRAM alla ni som gjort och gör mitt liv värt att skriva om och som ger mig härliga minnen att vårda i framtiden!

LOVE YOU!!!