sophiesoph

Ibland får jag en funderare över vad man egentligen kan ta för givet i livet. Hälsa, välstånd, lycka, ja vad helst det nu kan tänkas vara.

Ta tex jobb. Jag har ett bra jobb, som jag *halkat* in på genom tur och kontakter. Jag har visat framfötterna och fått växa ordentligt för att nå dit jag är idag. Blir jag av med mitt jobb i konjunkturnedgången? Nej, förmodligen inte, men vem vet... Mycket kan hända, företaget kan lägga ner, det kan komma omorganisationer och hända massa saker som jag ej styr över...

Men ekonomi då? Ja, det vet vi ju alla, bara att slå upp en tidning. Ekonomin i världen rasar, men det är så tråkigt att alla talar ner prognoser hela tiden. Det gör oss ju bara ännu räddare för att konsumera, ja rädda för att LEVA helt enkelt, och hur ska vi då lyckas vända det här snurrande ekorrhjulet???

Ta familjen, jag har en bra familjesituation, men det finns inga garantier att den alltid kommer att bestå, man ser det ständigt runt omkring sig och visst kan det hända även oss...

Ta syskon och föräldrar, mina systrar som är mina närmaste vännre i hela världen är hälsosamma och har härliga barn, däremot har jag redan förlorat min pappa till den lömska sjukdommen MS, och min mamma har det rejält tufft med ett mycket sjukt hjärta, mina älskade älskade föräldrar har jag fått lära mig att man inte kan ta för givna tyvärr... :-(

Vänner då? Nej, dem får man verkligen inte ta för givna. Den relationen måste man jobba hårt med för att behålla och utveckla. Bara när något är svårt och man verkligen behöver dem får man våga ta dem för givna... Jag har sådana vänner, undrar just om alla har sådan tur?

Livet? borde vara den allra viktigaste frågan... Kan man ta livet gör givet (märk väl mitt lilla rim :-) )
Nej, det kan man väl inte, lika lite som allt annat, men man måste våga leva sitt liv, och utnyttja varje dag som om det vore den enda :-). Med andra ord är det bra om  man lär sig att inte ta sitt liv för givet....

Och nu till den viktigaste, största och MEST SKRÄMMANDE frågan. Barnen... Kan man ta dem för givet???
Många kämpar flera år för att lyckas skaffa barn, och vi känner nog alla till någon som aldrig lyckades med det där självklara som vi alla bara tog för givet att vi skulle få - BARN... En del blir gravida i en handvändning, en del går igenom missfall som jag och många i min närhet, och så finns det de som har det ännu värre och som till slut måste hitta andra vägar, eller helt enkelt ge upp.
Men slutar det vid en lyckad graviditet, en lyckad adoption eller vad det kan vara? NEJ, det är ju bara början. Den verkliga oron kommer sen, när barnen börjar växa upp och man undrar om de kommer hålla sig friska och krya hela livet. Om de kommer få kompisar, om de blir lyckliga, lyckas i skolan och om DE får en bra framtid.... USCH, vad mycket man ska behöva oroa sig för som förälder, men det är väl det som är *vårt jobb* att oroa oss, hitta lösningar, skydda och framförallt ÄLSKA, men med en fast, trygg och rättvis hand...

Ja, det blev en lång reflektion och jag har funderat under hela skrivtiden om det är BRA att ta saker för givet? Svaret är nog olika... Livet ska man inte ta för givet, inte heller sina vänner, syskon, föräldrar... Men jag vill nog våga påstå att jag vill ta min sons framtid för given, jag vill kunna lita på att jag ger honom en så bra start att han får en bra framtid, och jag MÅSTE kunna lita på att han är frisk och mår bra, annars ändras alla mina förutsättningar.



Ha det bra där ute, ta inte varandra för givna, och BRY ER
Kram och God Natt!!!